Skitmorgon!

Vaknade med extrem mensvärk. Ni vet den där sorten där man bara vill hugga ur sin egen livmoder och hoppas att det går över. Vad man inte tänker på är ju då att det antagligen gör asont att hugga bort skiten bara sådär. Men det är skit samma!

Jag har ju nämnt innan att jag har världens bästa man, idag var han sådär perfekt igen. Han frågade när jag fick så ont om han skulle hämta vetekudde (mmmmm vetekudde) och jag ynkar fram ett ja. Så då sprang han som den ädla riddare han är efter sagda sak. När han kom tillbaka frågade han om jag ville ha värktabletter. Jag lyckas ynka fram ett ja igen, och han springer iväg. Sen lägger han sig bakom mig i sängen när han kommer tillbaka, och kliar mig på ryggen tills smärtan går över. Sen somnade vi om.

Men jag säger ju det. världens bästa man!
Här är han med min äldsta son, Lucifer, som jag fick när jag var 11. Jag har bara söta män i mitt liv!