Jag var ute och red en LÅNG runda idag. Kanske sammanlagt 2 mil för det var längesen vi gjorde något sånt. Hade hittat en ny väg som verkade mysig som gick in mot Svenljunga.
Hade ridrepgrimman idag för jag skulle inte till paddocken och så tänkte jag träna lydnad med honom. Efter ca en halvtimme korsade jag 156:an som är ganska tungt trafikerad, vilket gick bra. Norton var så lyhörd idag, både i trav och galopp. Hade verkligen jättekul båda två. När vi passerat vägen kommer vi strax fram till ebbarp. Då det var asfalt skrittade jag. Möter en gigantisk traktor och då jag vet att Norton verkligen inte gillar traktorer hoppar jag upp för en väll ut på en åker. Traktorn kör förbi, vinkar och Norton reagerar inte alls. Sen kom vi fram till vilthägnet. Där stod det ca 150 hjortar. När de såg Norton börjar de springa, men det tyckte han inte var så läskigt heller. Korsar 156:an igen och kommer ut bland villorna utanför Svenljunga. Han reagerar lite på en självgående gräsklippare men jag får förbi honom utan problem. Vi hade skrattat nu i minst en halvtimme och var strax utanför Svenljunga by när det plötsligt dunsade till från ett av husen (som för övrigt var ett tomt garage). Han svänger till som tusan, och jag var helt oförberedd på detta... Trillar av och det enda jag tänker i fallet är att jag inte får släppa tyglarna och tappa bort honom så här nära 156:an!
....jag tappar inte tyglarna, men de går av och Norton springer iväg upp vid en äng bakom ett hus. Jag skyndar mig upp med en halv tygel fortfarande i min hand. Men jag tappade inte tyglarna i allafall.
Ringer Anna i panik medan jag går efter Norton. Ser honom en bit framför där han stannat. Han ser mig och går rakt mot mig. Lockar lite på honom .Får inte tag i Anna och när jag ser att Han går mot mig lägger jag på. Han stannar med huvudet i stort sett i min hand. Underbara häst!
Anna ringer tillbaka och jag berättar vad som hänt. Behövde nya tyglar för att kunna rida vidare. Men Anna var inte hemma så hon föreslog att jag skulle ringa Carro. Hon kom med Simon, vatten, choklad, buntband och nya tyglar. Tur att jag har så fina vänner! 😊 Det var ju tur med att Anna sa att jag skulle ringa Carro. För precis när man trillat av är man SÅ korkad av stressen.
Går med Norton till den väg där jag skulle möta Carro. Norton var jättenöjd, han fick ju matpaus mitt i allt.
Är så glad att jag inte hade bett på han idag. Tänk vad illa det hade varit i munnen. Det värsta nu var att han skavde bort lite päls på nosen, och fick ett litet skavsår på benet. Och Gud vad glad jag är att jag bara trillat av när jag haft mina säkerhetsstigbyglar!
När jag fått på tyglar igen sätt jag upp och red ner i byn. Tog banvallen som leder hela vägen hem. Tog en galopp och trav och han skötte sig utmärkt. Han gick där sjungandes och var helt nöjd med livet. Han fick en dusch när vi kom hem och sin goda Pavo.
Nu sitter jag här i soffan och har ont i min fot. Stukade till den när jag trillade av. Med lite avtrillningsastma. Men vi hade tur idag. Jag och min fina pojke! Han har blivit så duktig och detta var definitivt en av de bättre rundorna vi tagit, trots att jag flög av... Älskade Norton❤
