Okej. Nu är min flicka 2 år och 8 månader och alldeles strax är det dags för inridning. Hon har haft Jane på sig en gång vilket gått jättebra. Men efter det när jag tränat henne har hon allt varit ett litet monster! Stegra vid ledarskapsträning, vägrar få på sig tömkörningsgjorden trots att hon älskar att bli tömkörd, och sedan slänger sig fram till maten, igenom mig. Lite drygt men inte ohanterbart liksom.
Sedan jag skrev sist har vi fått en jättefin box i lösdriften så att blizzan står uppbunden i box och Norton står utanför där han alltid stått. Väldigt skönt! Underlättar oerhört när jag tar in och ut dem då jag i stort sett alltid tar ut dem samtidigt! Speciellt när jag är själv.
När Jane kom idag sa jag att jag skulle rida Norton efter, så jag skulle ta ut båda för att underlätta senare. Varpå Jane frågade om jag haft Blizzy som handhäst innan. Detta har jag velat jättelänge men inte kunnat då jag inte vågat prova när jag är själv. Vet ju liksom inte hur hon skulle reagera. Så då sa Jane att vi testar det idag!
Och jag sadlade på norton med sin utrustning och boots, gick ut och satt upp medan Jane höll Blizzy. Sedan gick vi en liten bit på travbanan innan jag fick Blizzys grimskaft också! Det märktes tydligt att båda hästarna tyckte det var kul och vi tränade på att stanna och starta i skritt sedan tränade vi även på att trava! Norton blev ju jätteglad då han inte ridits förrän förra helgen så han travade på i sin ganska snabba trav, medan Blizzy fick kämpa för att hålla jämna steg!. Blizzan är inte heller lika snabb i starten, vilket är lite komplicerat då Norton går framåt och Blizzy blir som en stoppkloss där bak. Men det gick!
Tränade på att vända och byta håll med vilket var svårare men det gick!
Sedan gick vi ett varv till runt travbanan i skritt förbi Annas hus, där Norton tyckte att det var dags att gå in i hagen. Men matte var dum som inte lät honom ju! När vi närmade oss lösdriften började hästarna bli lite oroliga. Kristoffer sköt en gris igår på åteln vid lösdriftshallen så det var blodspår från höbalarna och upp. Men det gick ändå hyfsat bra. Nere vid höbalarna stod våra bilar, och i Janes bil satt hennes treåriga dotter med hennes nioåriga son. Och treåringen hade krypit fram i framsätet och hittat tutan. Så när vi var tio meter från bilen började bilen tuta. Och Norton blev skiträdd och tyckte att det var helläskigt, men stoppklossen Blizzy tyckte att storebror var ganska mesig och stod bara stilla och tittade på bilen. Så det blev lite ofrivillig miljöträning! Sedan kunde vi äntligen gå förbi och träna på att stå stilla en stund vid stallet innan jag hoppade ner. Att jag hoppade ner tyckte inte Blizzy var läskigt, fast jag är ganska säker på att jag råkade sparka henne lite på halsen på väg ner.
Jag har så duktiga hästar verkligen. men då båda verkligen var trötta i huvudet så fick båda mat och sedan gå ut i hagen.
Tralalalaa här går vi!
Matte, varför står vi stilla?
"Vad är det där borta?"
Gosrumporna!
Blizzan har en tillväxtperiod nu och är nästan lika hög som Norton i rumpan, men manken är fortfarande lite efter i utvecklingen!
"Kan man äta det?"
Idag hade verkligen vi alla tre askul. Kändes gött att kunna träna båda samtidigt med. Det har jag ju velat kunna jättelänge! :D
Nästa gång Jane kommer ska vi göra samma sak igen. Tills dess får Blizzan vila lite och bara träna huvudet inne när jag ger mat och så! :)
Ibland är de monster. Ibland funderar jag på att skicka dem till korvfabriken när jag står och river i mitt hår. Men oftast är de helt underbara och jag fattar inte hur folk kan vara utan hästar.
Största kärleken <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar