Ibland måste man öva på att trilla av.

Red Norton med Linnea igår. Mycket kul då vi red i paddocken för första gången på typ ett år. Han var sjukt pigg och på volten i traven ville han gärna falla inåt. Då la jag mer stöd i yttre stigbygeln... just precis då slog en dörr igen och han rusade inåt volten.... och jag flög av. Landade på yttre delen av högra låret. Norton slet sig och rusade mot öppningen, jag och Linnea rusade efter och Linnea hann fram och kunde få honom att vända in i paddocken igen. Tur att jag inte var själv, då hade han sprungit hem! 😂

Sen fick Linnea rida en stund och då kom Carro, så vi stod och tittade. Hon travade honom i volter och åttor och försökte få honom att lugna sig lite. Jag menar, man blir ju lite skärrad när matte åker av sådär bara! Och det såg såååå snyggt ut. Hon jobbade honom riktigt bra i hög och fin form (även om form var det han inte skulle göra då hon rider franskt) men det såg skitsnyggt ut. Han är även helt ren i benen vilket vi kunde konstatera, var ju riktigt skönt att se. Jag har ju inte känt något fel men ibland känns det ju inte.

Sen hoppade jag upp och red hemåt! Var bara tvungen att trava lite på väg hem för han var sååå mjuk och fin i kroppen när Linnea ridit. Gick till och med att sitta ner i traven och ta det lugnt lilsom! 😄

Men nu har jag tränat på att trilla av med.  Första gången på typ fyra år. Kanske är bra nu med tanke på inridningen av Blizzy! 😆