lördag 28 januari 2017

När allting bara klaffar

Idag var det dags för Blizzan att få komma ut igen. Märkte redan när jag hämtade henne i hagen att hon var taggad, men ändå lugn! Carro och jag tog in pållarna och började göra i ordning. För Chimall var det andra gången med bettlöst träns och Blizzan fick byta bett. Förra ridturen hade hon ett stångbett, men det satt inte alls bra. Det åkte gärna in i munnen med bettring och allt så idag testade vi ett tredelat gammalt militärbett på 14,5 cm som jag köpt av Emmelie! Hon är ju van vid tredelat sen innan då det ju är det jag brukar använda och hela hästen blev verklige lugn så fort hon fick det i munnen.

Det tog lite kortare tid att få henne att stå stilla vid upphoppningsbommen idag. Däremot precis när jag satt mig trampade Emmelie och Blizzy samtidigt på en blå presenning. Och då gjorde hon ett litet hopp bakåt. Jag flög fram lite lätt på halsen men det var inget problem att ta sig upp igen. Sen red vi iväg med Chimall i täten. När vi kom upp bredvid huset så hörde vi ett konstigt högt pyschande ljud, typ som en sprayburk och båda hästarna flög fram några meter för att sedan stanna. Visade sig att Kristoffer höll på med något i ladan. Haha, sa till att han skulle vänta lite, men egentligen var det ju väldigt bra miljöträning! Det var vi INTE beredda på! xD

Vi red ut på vägen genom skogen till paddocken, fast istället för att svänga dit tog vi den lilla vägen mot vändplatsen. Tänkte att det skulle vara lagom då hon ju bara blivit riden en kvart tjugo minuter innan. Med Chimall fortfarande i täten gick det smidigt och lugnt till. Blizzy bråkade verkligen inte alls och jag kände att jag hade suveränt stöd i munnen på henne. Lite tung men inte värre än att man får släppa efter. Öronen var framåt hela tiden och hon rusade inte så som hon gjort innan. När vi nästan var framme vid vändplatsen såg vi att det stod en bil där. Då jag misstänkte att det kunde vara jägare bestämde vi oss för att vända. Nu gick vi först utan problem. Innan har hon varit svår att få fram när hon gått först men nu var det inget problem alls. Faktum är att vi travade en bit då hon var så lugn. Traven är otroligt mjuk och jag har absolut inget problem att sitta ner. Två gånger travade vi, kanske bara 100 meter men hon fattade traven mjukt och saktade av otroligt lyhört båda gångerna! Vi tränade även på halter. När jag tränar på halt ger jag henne röstkommando och behöver i stort sett bara krama om tyglarna för att hon ska stanna på sekunden. Hur cool känsla som helst. Har aldrig suttit på en häst som reagerar så direkt på röstkommando! All träning från marken med Jane har verkligen gett resultat! <3

När vi kom tillbaka på stallet lät jag henne stå stilla lite längre för att sedan hoppa av. När båda hästarna fått mat och blivit av med utrustningen så tog jag fram min pressenning för att träna lite- just för att hon blev lite rädd när jag hoppade upp. Och så nosade hon på den farliga blå som lät sådär läskigt!

Helt underbar ridtur idag... Allting verkligen bara funkade... Då Simon inte var med idag blev det inga bilder från ridningen. Men Emmelie tog lite när jag tränade med presenning. Slänger med en skön video från typ två år sen eller något sånt när vi tränade med presenning första gången. Lite sjukt vad hon har växt sen dess! :)


Om inget konstigt händer så kör vi i morgon igen! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar