söndag 9 februari 2014

Vilken jäääävla pers.

Har precis varit hos Anna och lämnat Blizzy. Jag Marie, Carro, Alexandra och Ted åkte släptåg ut till Anna.
Blizzy var jätteduktig in och ut ur transporten, hur kolugn som helst.... Sen in i hagen med tio andra hästar. Inget problem där heller. Sen gick vi alla in till Annas hus för att fixa papper och efter en liten stund åkte Marie, ted och Alexandra. Bara Carro och jag kvar. Snackade lite skit med Anna och sen skulle vi åka. Går ner mot bilen vid lösdriften, hör en gnäggning och ser en häst komma mot oss. Guess who.

Blizzy kommer gåendes och jag hinner tänka ungefär "faaaaan, nu ska vi jaga hästar hela natten" och "hur faaaan får vi tag på henne utan grimma (Anna vill inte de ska ha grimma i hagen)". Så jag börjar småprata med henne och hon ser vem det är trots kolmörkret och går fram för att möta mig. Detta är ändå hästen som hittills varit känd för att inte gå att fånga. Kliar henne lite på nosen och tar sedan tag i manen och pannluggen. Ber Carro springa till bilen för att hämta tränset jag köpte igår och min pannlampa. Kommer tillbaka och försöker få på henne tränset, men carro är ju liiiite läskig när hon lyser en i ansiktet såå då ville ju lillflickan backa. Tar ett stadigare tag om manen och får över tränset över halsen på henne. Pjhuuuu.

FAN vilken tur att vi tränat endast att ta på träns och infångning i en vecka. Fattar ni hur skönt eller? Och att hon är så sjukt mammig. Så vi ställde in henne i gången med en grimma, och sen ringa Anna för att se vart hålet är. Gick runt hela hagen och det visade sig vara grinden som hon försökt hoppa över. Ardennrar kan inte hoppa. I allafall inte 9 månaders-ardennrar. Ja herregud. Lagade hålet och sen släppa in igen. Det var bara det att alla tio andra hästarna kom springandes och Lord kom och skulle jaga Blizzy. Jävlar vad rädd hon blev. Men sen sprang de andra bort mot ensilaget.  Och till slut fick vi iväg henne åt samma håll.

Sen skyndade jag och Carro oss att köra. Så att jag kan åka dit igen ifall hon sticker igen. Men gud vad jag är glad att hon är mammig! Och att hon känner sig så trygg med mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar