Haha, klockrent.

Min klasskamrat la upp denna på FB. Känner igen det stark. 

Fattar om ni inte pallar att läsa allt, men kul är det! :)

Konsten att skriva en uppsats

Inledningsfasen

Du får ett ämne och ett datum. Du kan känna dig inspirerad, nyfiken, orkeslös, malplacerad, glad, ledsen eller rent utav fullständigt omotiverad att göra någonting över huvud taget, men den gemensamma nämnaren är att du känner att du har all tid i världen på dig.

Förträngingsfasen

Strax efter inledningsfasen. Allt från minuter upp till ett par dagar.
Allt som har att göra med uppgiften placerar du i en hög, en pärm, ett fack, en datafil, i ryggsäcken, i soptunnan eller på din anslagstavla. Sedan glömmer du bort allt som har att göra med det. Du känner en stark dragning till slösurfande och tv-tittande.

Mellantiden

Direkt följd av förträngingsfasen och kan vara åtminstone till två veckor före deadline.
Du lever ett lyckligt, eller olyckligt, liv i fullständig ovetskap om vad du egentligen borde göra. Din lärare frågar dig hur det går och du svarar ”bra” med en något förvånad underton.

Orostiden

Från två veckor till ett par dagar före deadline.
Du känner att något inte står rätt till. Dina klasskamrater ser nervösa ut men ingen vet riktigt vad det är som är fel. Du blir nervös av klockor och du undrar var din anslagstavla tagit vägen. Du märker en ökad konsumtion av koffeinprodukter.

Upplysningsfasen

Ett par dagar till några timmar före deadline.
Du slås och golvas av kunskapen (som du får av att du av misstag hittat dina papper, eller av någon som är i klagofasen) om att uppsatsen du hade gott om tid till, inte är påbörjad. Oron är befogad och du räknar minuterna till din deadline, och blir upprörd, arg, ledsen, panisk eller apatisk. Hur som helst går tiden och du har inte en minut att förlora.

Klagofasen alternativt Panikfasen

I de fall då det är mindre än en dag kvar till deadline, hoppas den här fasen över, eller körs samtidigt som uppsatsskrivandet. Du beklagar dig för alla du känner att tiden du fått till att skriva inte räckte till och du frågar gång på gång hur du ska hinna med allt. Din omgivning finner dig irriterande.

Uppsatsskrivandet

Du har insett att det inte finns någon återvändo. Du har inte fått dispens för att du har musarm och dina försökt i att skada dig och/eller sjukgöra dig har misslyckats. Dessutom är det mindre än en dag kvar. Du sätter dig därför ned framför din dator och startar ditt ordbehandlingsprogram.

Du skriver en rubrik.

Du får extrem ångest och går ut i köket och sätter på kaffe. Du studerar kaffet noggrant medan det rinner ner i kannan. Du återvänder till datorn och kollar din mail. Du återgår till din rubrik. Du skriver en underrubrik och påbörjar en mening som du sedan suddar ut. Du loggar in på din favoritcommunity. Du skriver en text om uppsatsskrivande som du publicerar i din dagbok och väntar sedan på kommentarer. Sedan återgår du till din underrubrik.

”Nu”, tänker du och placerar händerna på tangentbordet. Du kontrollerar fingersättningen och övar sedan på att skriva ditt namn så snabbt som möjligt. Du lutar dig tillbaka och studerar taket. Du tänker på allt du kommer att göra på det kommande lovet och våndas över att det är så långt till dess och övergår sedan till att chatta lite med en kompis. Han skyller sedan på att han måste skriva en uppsats och loggar ut. Du återgår till din underrubrik.

Du sätter på mer kaffe.

Du säger ” I like my women the way I like my coffee, kept hot in a thermos” högt för dig själv och fnissar lite. Du funderar på vad det rätta citatet är och återvänder därför till datorn och söker på google. Du hamnar på en skämtsida en stund. Du tittar på klockan. Ångesten sköljer över dig och du besöker därför en internetsida med minispel där du roar dig med att försöka slå de omänskliga rekorden. Efter tillräckliga misslyckanden sätter du dig vid din underrubrik igen.

Du ändrar typsnitt och ökar radavståndet samt sätter dit sidhuvud och sidfot. Du skriver ett par till rubriker till och letar upp lämpliga bilder som du infogar. Du dricker upp det sista av ditt kaffe och skriver en rafflande inledning, samt en slutplädering där du klagar på kursens upplägg.

Du tittar på din klocka och inser att det börjar bli morgon.
Du tittar på din uppsats.
Du ökar radavståndet ytterligare.

Du studerar dina tånaglar och funderar på vad fotmassage kostar och varför det är så jävla dyrt. Sen kollar du din mail alternativt community eller både och. Du lägger dig på golvet och gnyr lite. Du vilar ögonen en stund.

Du vaknar och det är en timme kvar till din deadline.

Du skriver klart din uppsats och inkluderar så lite fakta som möjligt och fyller ut tomrummen med egna tankar, kommentarer, skogstomtar och rena lögner.

Du mailar allt till din lärare och somnar på tangentbordet.