I fredags drog jag med Stacey in till Borås där en massa människor skulle ha tävlingslydnad. Så jag frågade om jag fick hänga på och ha dem som störning. Nya människor, nya hundar, ny plats.
När vi kom dit så satt min klasskamrat Johanna där med sin fina hund Bell som är en BC.
Så vi gick mot dem, och det gick helt okej, fast jag gick nog lite fort fram och Stacey började skälla lite.
Lugnade ner henne och skulle gå och prata med Johanna. Gick helt okej tills det kom en ung tjej med en mittelspits. Som skällde. Oavbrutet i en timme.
Eftersom folk började komma med nya hundar så bestämde jag mig för att gå och dräna lite energi från Stacey en bit bort. Hon var ganska mycket på tårna och lite skällig. Kastade freesbee med henne en bra stund innan hon blev lugn.
Här då precis innan vi satte på henne det vanliga kopplet igen. När vi började gå bortåt så hade jag hennes fulla fokus igen, precis som det ska vara. Hon struntade helt i de andra hundarna trots att två av den stod och vrålskällde. Seriöst. Jag vet inte vad det är med lydnadsmänniskor som ändå tävlar högt, men låter ändå sina hundar stå och vrålskälla? Jag fattar verkligen inte det där. Och jag ser det överallt.
Men i allafall. Vi körde lite allmän följsamhet. Att hon skulle gå bredvid mig med ögonkontakt, och sitta när jag stannar. Och hon var helt fantastisk. Gick runt hundarna och det var inget problem.
Tränade en timme och sen blev hon trött och lite skällig igen. Så då avslutade vi med att hon stod bredvid Bell och Johanna innan vi åkte hem, så att vi slutade i topp. Men det känns faktiskt suveränt inför lydnadsträningen i vår! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar