Kissie har så rätt ibland.

Jag läser många bloggar. Bland annat Kissies blogg minst en gång varje dag. Det började med att jag verkligen föraktade denna person. Sen märkte jag själv att jag steg för steg började hålla med henne om saker. Och nu har hon ju blivit en "ny" mer mogen Kissie, och då kan jag inte låta bli att tycka om henne.

Ombytlig Gillian AB!

Nu har hon skrivit ett inlägg om hur man skall handskas med hatkommentarer. Här kan du komma till hennes inlägg. Men jag diggar verkligen hur hon tänker där. För det är verkligen precis så jag tänker om någon är elak mot mig. (Ja självklart kan jag inte tänka ur ett bloggperspektiv, då jag aldrig fått någon hatkommentar. Udda nog.)

Här kommer ett urklipp från hennes blogg:

Fan vad ful du är!

Hur du ska tänka:

Du vet att du inte är ful, finns inga fula människor. Och det är rätt uppenbart att du inte är ful om någon skriver det anonymt på nätet. Folk blir väldigt avundsjuka på vackra människor. Ta det som en komplimang, avundsjuka är väll den mest ärliga komplimangen du kan få..

Hatkommentar:

Ingen bryr sig om dig och vad du skriver! 

Hur du ska tänka:

Trots det är personen inne på din blogg och kommenterar? Makes no sense at all.. Åter igen, tacka för intresset! I mitt fall, jag ber den personen ta upp det med mina 150 000 unika besökare/ dagen. Haha!

Hatkommentar:

Du kommer aldrig lyckas

Hur du ska tänka:

Den här personen är LIVRÄDD för att du faktiskt ska lyckas. Personen borde uppenbarligen lägga ner mer tid på att lyckas själv istället för att förstöra för andra. För den tiden personen lägger ner på att skriva hatkommentarer, kunde hen ha lagt ner på att lyckas bättre själv. Se bara att du inte blir lika bitter som personen som skrev såhär, för då kommer du aldrig lyckas!

-----------

Och jag tycker verkligen att det är SÅ klockrent! Är man lite ego med så blir livet lite bättre. Man behöver inte låta all skit fastna. Fördelen med att ha en uppväxt kantad med mobbing, galna kineser och dylikt. Man lär sig den hårda vägen. (Och de där som mobbade mig har ganska värdelösa liv nu... Så fuck you liksom) Haha! Nja, för mig gör det inget med den där mobbingperioden när jag var liten. En del saker härdar lite bättre liksom. Och fan vad stark jag blev. Så tack Fuckers ;)

Nej men jag är ganska glad att jag aldrig hade det lätt med en del saker när jag var mindre. För jag växte, och blev mer självständig än andra i min ålder. Jag vet också att man får jobba för det man vill ha. Och jag får verkligen oftast saker jag vill ha nu. Jag tror det är bra att få leva jobbigt från början, då kan man fatta vad som verkligen är viktigt. Då kan man låta kommentarerna rinna av.

Eller som folket som tror att det är JÄTTEKRÄNKANDE för mig att höra att jag är tjock... (Vilket en del skriker när vi har bråkat förr i tiden) Och min enda tanke blir verkligen: Eh, ja? Kom du inte på något bättre liksom? Jag är inte korkad. Jag vet att jag är tjock. Och det är ganska så okej. xD

Nu ska jag plugga lite. Och läsa på mig om fenomenet Bronies. Alltså tonårspojkar som är besatta av My little Pony- serien. Och magisk vänskap. Och andra mycket maskulina saker.