ÅNGEST!

I förrgår var jag i stallet och red.
Och jag borstade igenom Hamras man och blev superirriterad över en bit man precis bakom öronen som trasslade och låg allmänt dåligt under hans grimma och träns.
Så jag klippte bort det.
Magdalena har dessutom pratat om denna bit av manen som ska BORT.
Vi snackar om en bit man på en och en halv cm, kanske två cm.

Men direkt efter fick jag ångest.
Sån där oresonlig- jag har gjort så fel-ångest.
Fast jag och M pratat om det MINST 10 gånger.
Störde mig på det resten av dagen.
Igår hade jag VÄRRE ångest över det.
Jag fattar inte verkligen.

Pratade med Simon om det igår och han sa till mig att berätta för Magdalena så det blir ur världen.
Vågade inte ringa.
Det är ju liksom ingen stor grej.
Domedagskänslor.

Träffade henne i affären idag och jag berättade samtidigt som jag gav lägesrapport om hur det funkar i stallet.
Hon sa, ja okej, det är nog bra, tränset ligger bättre då.
Bara sådär.
Har fortfarande lite ångest.
Jag är en helt sansad person ibland.
Suck.