Vilodag med seminarium

Efter ridpass, yogapass och hopp och skrik-pass så är det vilodag idag. Ganska passande då vi har haft fullt upp hela dagen!

Först upp vid nio och stack till stallet för att mata hästarna. Då jag visste att jag inte skulle hinna det sen. Sen hem, ta en kaffe och dra till bussen. Lunchade med de bästa. Mycket mysigt innan dagens seminarium. Väldigt behagligt seminarium faktiskt.

Det gick bra för oss, lite kritik men inget vi inte egentligen var beredda på. Men ja, känner mig ganska bra med vårt arbete hittills. Ska bli intressant att fortsätta.

MEN!

Jag har idag träffat den mest inskränkta männsikan jag någonsin stött på. Han heter Jonas och går i vår klass under den här kursen. Och han är utan motstycke den mest..... Vidriga varelse jag stött på under högskoletiden. Jag menar. Till och med MALIN är underbar i jämförelse. Han skämtade inte heller utan han var helt seriös. Jag är medveten om vilka fördomar jag har, och oftast, ventilerar jag dem inte på seminarium. Men detta tog verkligen priset.

Han lyckades under seminariumet idag kläcka ur sig flera underbara saker. Så som:

"Alla vet ju att fattiga människor inte besöker biblioteket eller läser Vettig litteratur som Kafka. De sitter ju bara och ser på Big Brother hela tiden......"

Och detta kommer då från den pudellockiga, allmänt ovårdade slusken i kläder som säkert inte varit bytta på en månad. Grr korkade människa.

Han uttryckte också till den andra gruppen som hade snarlikt ämnesval som hans grupp att:

"Ja ni kan ju ta ert ur användarperspektivet så väljer vi ett annat angripssätt. Jag tycker ju ändå jävligt illa om användare, de är ju ett nödvändigt ont. Men det är ju skönt att slippa dem i det här....."

Men detta är inte allt. Under vår disskussion om ojämn könsfördelning i bibliotekskåren så berättar läraren att fler män går ut utbildningen än innan. Varpå den fagra Jonas drar slutsatsen:

"Ja men om det går ut fler män nu måste det betyda att kvinnor är sämre än män på att plugga....."

Varpå jag fnyser och ger den fagra onda ögat. Kollar sen runt salen och ser om någon annan reagerat. Då möter jag Ellionors blick. Och då fick vi ett sånt där moment. Vi förstod varandra. Vår dialog var ungefär: Sa han verkligen det där? Japp det gjorde han. Det är inte okej. Alls. Ska vi döda honom? Japp. Efter dig.

Jag har säkert inte refererat helt korrekt, men såhär sa han ungefär...

Jag tycker så illa om honom. Jag tänker knäcka honom. På något sätt. Det ska bli min nya livsuppgift. Jag ska mörda honom verbalt.